Är inte det lustigt att på nätet framställer människor sig som sin raka motsats till vad dom egentligen är? När jag studerar olika människor eller läser deras bloggar blir jag oftast otroligt paff. Dom är inte alls vad dom verkar. Sluta upp med photoshop och ta-kort-i-smala-vinkeln snälla! Det är bra tröttsamt. :-P

Men jag roas kungligt av dom som är det mest bitska, uppkäftiga och flashiga som finns. När jag möter dom på gator och torg i Sveriges avlånga land smyger dom nästan omkring och tittar förskräckt på mig. (Jag tilltalar dom inte och dom vet inte att jag läser om deras liv varje dag som en junky som häller i sig knark.)


Jag själv kan framstå som lite tjurigare och deppigare på nätet än vad jag gör irl. Jag kvittrar och skrattar ofta när jag pratar om nu ingen idiot har retat upp mig. Då kvittrar jag inte så mycket. Jag kan göra idiotiska saker som bada i fontäner på stan om jag får tråkigt. Jag får även för mig att bada i isvikar på nätterna på vintern. Impulsiv och äventyrslysten är ord som passar in på mig och jag blir djupt sorgsen och rastlös så fort jag blir uttråkad. Men jag föredrar att visa upp min svenssonaktiga fjuffsida åt er på bloggen. Är det okej? ;-)