När jag äntligen fick mina efterlängtade saker så blev jag så ledsen när jag tittade på alla kartonger.. Det var så himla sorgligt. Jag hade aldrig klarat av att packa upp allt utan lugnande i kroppen för panikångesten knackade mig hårt på axeln för varje kartong jag tömde.. Jag har länge undrat när sorgen över skilsmässan skulle komma och nu fick jag mitt svar. Den kom nu och rinner genom min kropp med en otrolig styrka.. Nu har jag mentalt förstått att det är över. Inget mera Maria och B. Vi existerar inte längre.. Allt vi hade är bortkastat som om det aldrig funnits.. Jag tror ingen förstår hur mycket jag älskade den mannen och hur mycket jag nu sörjer över att min kärlek inte var önskvärd. Jag var gift och nu är jag skild. Det är så ofattbart. Vad hände med i nöd och lust?! Itället kastade han bort mig när jag råkade ut för något fruktansvärt och behövde honom som mest.

Tre dagar tog det men nu är jag äntligen klar med allt. Hälften står i förrådet eftersom det är saker jag inte behöver förrän jag flyttar själv. En del har jag kastat: Tiaran jag hade på bröllopet, inbjudningskorten, planeringen av bröllopet, kläderna från bröllopet, smycken jag fått av honom, morgongåvan och allt annat jag införskaffat när vi levde ihop. Jag vill inte ha nånting som påminner om honom. Så jag har gjort mig av med allt.